och det är lång väg ner och du skulle aldrig rammla mer

hur kan en sån här exrem känsla framkomma.
emelie och tobias sover brevid mig och jag lyssnar på håkan. ljusen är tända och det är deras sista natt. jag vet att jag kommer se skåningarna igen men endå. det är slut på en epok.

fuck. varför existerar sånt här.
en vecka fyld av hejdå.
en vecka fyld av ångest. en månad fyld av uppbygnad till en grov ångest.

jag älskar mitt liv som jag haft med dom människorna som jag nu tvingas att ta farväl till.

tack för allt.
tack för den tiden som jag har haft chansen till att deltagit i.
tack

sov gott.
nu ska jag pussa godnatt på emelie och tobias i min soffa en sista gång.
för dom kommer aldrig mer att sova i min soffa på boulevard voltaire.

typ extram smärtsam saknad. redan nu.

Så säg som det är
för den här gången
krävs det mer
innan jag öppnar armarna
förlorar mig och
känslorna faller
fritt på
midnattsgatorna för
vem skulle
bry sig om våra
hjärtan
blev förstörda?
Men allt det här vänder sig
in i mig

Och du är det finaste jag vet
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet

LITE KÄRLEK

lite gammalt bild raid

lite gammalt bild raid

sju dagar kvar

dom sista veckorna har vart sjuka, fantastiska, kärleksfylda, gåshudsfylda, tårfylda, berusande, skrattande, arga, konstiga. allt. helt fantastiska. helt fruktansvärt fantastiska. obeskrivliga.

spenderade sista kvällen med filip, ellie och anna igår. anna och filip far till antibes och ellie tillbaka till barcelona. op, ellie, filip och jag satt på våra vanliga platser på golvet i en ring, drack vin. jag gick med en barfota filip ut i regnet för att köpa mer vin. vi for till bugsys, min sista kväll på bugsys, stod på baren och dansade till lady gaga, en händelsa jag absolut aldrig skulle inträffa, allra minst på bugsys, kramade ollie och bad honom hälsa hej då till alla andra, tackade för mitt pudelsmeknamn, ut på gatan, låg plötsligt i en hög brevid presidensens hus i vad som i medecinsk term vi kallar ångest attack, vaknar upp då och då och kippar efter andan, kvider och nästan skriker, vaknar igen och då är vi plötsligt på ett annat ställe, ellie och filip försöker få mig att andas och mina ben gör ont, vi tar oss hem, tänder ljus och äter den mat vi kan hitta i huset, skrattar och sjunger, anna somnar, vi ligger i en ring på golvet och kliar varandras hår, dricker kaffe, gråter lite till och från, håller ögonen öppna, pratar om rymden, alarmet ringer, ellie tar väskan och vi vandrar till metron kramas och pussas, går hemigen och anna vaknar upp, filip och anna tar sina väskor och vi kramas och pussar och gråter, tackar för en fin tid, tack tack för allt, jag och op försöker somna, inte tänka så mycket på hur mycket plats det är i sängen, hur tyst det är, varför inte vi hör elli snarka, varför inte filip stryper mig i sömnen och varför vi inte känner annas och filips svett lukt, drömmer konstiga saker, vaknar med ett tryck på bröstet och magen försöker att inte gråta, prata om andra saker, inet lyssna på låtarna, inte läsa annas brev, och nu sittar jag här med emelie och nu ska jag gå till jobbet och så här är min tillvaro just nu.
ses snart.

ME GUSTA MUCHO