sju dagar kvar

dom sista veckorna har vart sjuka, fantastiska, kärleksfylda, gåshudsfylda, tårfylda, berusande, skrattande, arga, konstiga. allt. helt fantastiska. helt fruktansvärt fantastiska. obeskrivliga.

spenderade sista kvällen med filip, ellie och anna igår. anna och filip far till antibes och ellie tillbaka till barcelona. op, ellie, filip och jag satt på våra vanliga platser på golvet i en ring, drack vin. jag gick med en barfota filip ut i regnet för att köpa mer vin. vi for till bugsys, min sista kväll på bugsys, stod på baren och dansade till lady gaga, en händelsa jag absolut aldrig skulle inträffa, allra minst på bugsys, kramade ollie och bad honom hälsa hej då till alla andra, tackade för mitt pudelsmeknamn, ut på gatan, låg plötsligt i en hög brevid presidensens hus i vad som i medecinsk term vi kallar ångest attack, vaknar upp då och då och kippar efter andan, kvider och nästan skriker, vaknar igen och då är vi plötsligt på ett annat ställe, ellie och filip försöker få mig att andas och mina ben gör ont, vi tar oss hem, tänder ljus och äter den mat vi kan hitta i huset, skrattar och sjunger, anna somnar, vi ligger i en ring på golvet och kliar varandras hår, dricker kaffe, gråter lite till och från, håller ögonen öppna, pratar om rymden, alarmet ringer, ellie tar väskan och vi vandrar till metron kramas och pussas, går hemigen och anna vaknar upp, filip och anna tar sina väskor och vi kramas och pussar och gråter, tackar för en fin tid, tack tack för allt, jag och op försöker somna, inte tänka så mycket på hur mycket plats det är i sängen, hur tyst det är, varför inte vi hör elli snarka, varför inte filip stryper mig i sömnen och varför vi inte känner annas och filips svett lukt, drömmer konstiga saker, vaknar med ett tryck på bröstet och magen försöker att inte gråta, prata om andra saker, inet lyssna på låtarna, inte läsa annas brev, och nu sittar jag här med emelie och nu ska jag gå till jobbet och så här är min tillvaro just nu.
ses snart.