snart är det slut. Paris och jag. tillbaka till stockholm. tillbaka till det trygga. Slutet på ett liv, en era. Paniken börjar växa sig gigantisk och jag kan inte förstå att jag ska lämna min familj. Mitt liv, min vardag. Jag vet inte hur jag ska vakna upp på mornarna utan anna och op. Jag vet inte hur man gör det. jag kommer vakan upp ensam, i mitt stökiga rum på hornsgatan och veta att dom två vaknar upp med varandra, utan mig- på boulevard voltaire. hur säger man hej då till ett liv man har levt i näsan ett år? Vi städade ut lägenheten på rue de stainquerke igår och det var tråkigt och smutsigt och extremt sorgligt. Min första egna lägenhet. Våran lägenhet, där vi har levt vårat liv och där vi har skapat våra minnen.
Väggarna skriker på oss och vart enda hörn är vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar